Har ni känt att tankarna lätt springer iväg med er och koncentrationen inte är vad den borde vara. När minnen kommer upp på jobbiga saker och man går igenom varenda detalj för att komma på vad som blev fel eller på hur man skulle göra för att ändra på det. Om någon bara kunde komma på hur man backar tiden och kunde göra om det som blev fel. Jag har istället ofta tankar om hur det skulle vara att kunna läsa någons tankar. Att kunna förstå vad den andra tänker och hur den reagerar och känner på det man säger. Att veta vad man ska säga men facit i hand. Att hindra problemen från att hända. Men vore det egentligen inte som att fuska på ett prov? Det kanske känns bra först men i slutet så har man inte lärt sig något av det. Man säger det som personen vill höra, men är det något som man själv skulle sagt? Eller försvinner ens rätta jag? För vad tjänar det egentligen till att veta. Skulle man använda det för att få framgång? Dina tankar och minnen är det enda som du har som är helt privat. Du kan aldrig återskapa ett minne helt så att de som du berättar det för kommer känna precis som du gjorde. Dina tankar och känslor är det aldrig någon som kommer åt. Det finns enbart i ditt huvud.
Våga ta chanser, våga skapa drama, våga skapa problem. För det är detta som får en att utvecklas och upptäcka nya saker om sig själv och andra. Det får en att växa som männsika och det ger en ett ökat självförtroende. Allting löser sig i slutändan. Och man lär sig alltid något av det. Allt är tufft i början, men ju hårdare man kämpar desto ljusare blir det. Man lär sig av sina misstag och gör det alltid bättre andra gången. I slutet så ångrar man bara det man inte gjorde.
