Java

Något jag försöker förneka är mitt mobilberoende. Jag vill inte vara den som alltid måste ha mobilen i handen och alltid måste smsa. Jag vill inte inse sanningen att jag inte skulle klara mig en dag utan min mobil. 

Jag var inte den första som fick mobil, det var många andra i klassen som hade innan mig. I början tyckte jag att det var kul att ha telefon, för att man kunde spela på den. Efter ett tag hade jag bara mobilen till att lyssna på musik i. Nu är telefonen mitt liv.. Jag har en hel spelmapp, ett hundratal låtar, och 5000 gratis sms i månaden. Jag lyssnar nästan alltid på musik på lektionerna, eller när jag ska koncentrera mig. Spelen har jag för att jag ska kunna sova på kvällarna, eftersom det oftast behövs att man tänker lite så blir man trött väldigt fort. Så kom vi till de där smsen.. Jag vet inte hur jag kan göra av med ca 2000 sms i månaden! Jag vet inte vart de försvinner, jag försöker alltid tänka på att inte skicka så många sms för det blir lätt opersonligt. Men jag vet också att de grejerna jag inte skriver kommer jag heller inte få ur mig på något annat sätt. 

Jag är inte den som behöver ha mobilen i handen hela tiden, men just nu känns mobilen som en trygghet. Har inget svar på varför, men jag tror att det är flera som känner likadant som mig.



/Maja